Guldmarknaden är speciell och skiljer sig från andra råvaror. Smyckesindustrin är den största användaren av guld. Men det är ändå inte smyckesindustrins efterfrågan som är den starkaste drivkraften bakom guldpriset. Det är guldets koppling till de finansiella marknaderna.

Guld har historiskt sett utgjort grunden i världens valutasystem genom guldmyntfoten. Den kopplade penningmängder och valutor till centralbankernas guldreserver. Guldmyntfoten övergavs i samband med 1930-talets depression, men valutornas koppling till guld behölls i Bretton Woods-avtalet från 1944. Detta system reglerade växelkursen på deltagande länders valutor gentemot den amerikanska dollarn, vilken USA garanterade att lösa in till ett fast pris i guld.

I och med att Bretton Woods-systemet avskaffades 1971 råder fri prissättning på guld. En stor del av världens guld återfinns fortfarande i centralbankernas guldreserver och en okontrollerad utförsäljning från främst europeiska centralbanker under 1990-talet medförde att guldpriset gick kräftgång. Detta ledde till minskad prospekteringsaktivitet och att allt färre nya gruvor togs i drift. Till följd av detta stagnerade produktionen av guld under början av 2000-talet för första gången sedan 1970-talet.

I syfte att stabilisera guldpriset och skapa större förutsägbarhet på utbudssidan ingick de europeiska centralbankerna år 1999 ett avtal som reglerade utförsäljningen av guld. Avtalet förlängdes år 2004 och har inneburit en stabilisering av guldpriset på successivt allt högre nivåer.

 

Att guld traditionellt har betraktats som en relativt säker penningplacering i orostider avspeglas i de prisuppgångar som följt i spåren av terrorattentat och krig under decenniets inledande år. Man kan också över tiden konstatera att guldpriset har en inventerad korrelation till dollarpriset: i tider av svag USD uppstår en rörelse mot guld. Med andra ord en svag dollarkurs tenderar att stärka guldpriset. Detsamma kan sägas om tider av finansiell oro då intresse för guld alltid ökar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det allmänna intresset för guld har ökat på senare år. Ett bevis på det är Exchange Traded Fund, EFT, som är ett nytt instrument för investeringsmarknaden. EFT är en aktie som motsvarar 1/10 ounce fysiskt guld. Aktien stiger och sjunker således med guldpriset. Aktien kan liknas vid forna tiders sedlar som i princip var ett kvitto på deponerat guld. World Gold Council arbetar för att guld-EFT ska noteras på världens alla börser.

Eftersom mellan 70 och 80 procent av den totala efterfrågan på guld härrör från konsumenter och smyckeindustri påverkas guldpriset av den ekonomiska utvecklingen i länder som Indien, Kina och Mellanöstern, där efterfrågan på guld stiger snabbt i takt med en stark ekonomisk utveckling och ökad levnadsstandard. På lång sikt är det en stor tillväxtmarknad.

Försäljningen till smyckeindustrin nådde ett all-time-high på 44 miljarder dollar under året, medan leveranserna av guld till industriell användning – som elektronikindustri och dentalprodukter – uppgick till rekordvolymen 458 ton.

Guldets huvudsakliga användningsområden



Utbudet av guld är tämligen konstant och det styrs av främst tre faktorer: gruvproduktion, återvinning och centralbankernas hantering av guldreserver. Det finns flera skäl till att produktionen inte ökar för att möta en växande efterfrågan. Ett är enligt GFMS (Gold Fields Mineral Services) att det idag råder brist på exploaterbara guldfyndigheter.

 

Världens guldreserver                                                    Guldbrytning i världen

 

 

En annan faktor är den relativt långa tid från prospektering fram till produktion. Återvinning av gammalt guld, i huvudsak smycken, är relativt konstant.

Den tredje faktorn, centralbankernas utförsäljning, är numera reglerad och bidrar därmed till en stabilare marknad. Slutsatsen blir att mycket talar för en gynnsam prisutveckling på guld framöver. Det gör att Nordic Mines med tillförsikt ser framtiden an.